Återigen blir jag påminnd av hur VIKTIG grundridningen är och hur MÅNGA som fuskar med den eller inte får lära sig.
Vad är då grundridning?
För mig handlar det om att ha en häst som är mellan hjälperna och mellan sidorna. Har man inte en häst i "ramen" så är det nästintill omöjligt att göra någonting bra. Visst kan man rida olika rörelser fast än man inte har hästen mellan hjälperna, men hur bra blir det?
Först å främst måste hästen vara fram för skänkeln, för att överhuvud taget kunna ta halvhalterna ärligt. Och för att kunna ta halvhalvhalter måste man ha en kontakt med hästens mun. Ifrån detta ska men sen kunna få en jämn häst som är inramad. När man har kontroll på detta kan man gå vidare med att hitta ställning, böjning och sidförande men fortfarande måste kontrollen mellan skänkel-hand samt ytter-inner sidor finnas där.
Många ryttare "vågar" inte inverka för att då får man en spänd häst. Eller så vågar man inte rida för att man tycker "synd" om hästen. Men fast att man sitter där och hoppas på att hästen ska göra den där öppnan, eller slutan,eller bytet så tappar den takt, form och balans. Varför?
Kan bero på att den inte är mellan hjälperna.
Varför är man rädd för att få en spänd häst? varför är man rädd för att inverka? är man snällare mot hästen om man sitter å nöter runt runt utan att få ett svar? Är det inte bättre att säga till med skänkeln 1-2 gånger än att klämma å nöta 2000 gånger?
Vad händer om man "rider igenom spänningen"? Vad händer om man förstärker sina hjälper för att få ett svar?
Jo tillslut får man ett svar och hästen börjar slappna av och kommer därmed till arbete. Har man kommit så här långt kan man faktiskt börja rida på riktigt och börja utbilda sin häst. Nu kan man också börja hitta avspändhet, lösgjordhet, kontroll och balans.
Bakbenen börjar aktiveras och hästen stärker sig. Kopplingen mellan energi och samling kan börja och sen är det en låååång resa innan man får en så pass stark häst som bär sig och som håller energi,takt,samling,balans,avspändhet,schvung i alla rörelser.
