Coco och Chanel
Kategori: Allmänt
Jag letade häst, en välutbildad liten häst var planen. Men det blev 2 stora unghästar på 170.....Hmmm hur tänkte jag där??
Jag bara gick på min känsla och tänk, så bra det blev.
Chanel var en underbar häst från första stund. Hon hade energi och power i sin stora kropp men jag kan säga att hon är nog den snällaste hästen man kan tänka sig.
När hon som 5-åring började tävla, tågade hon och vann nästan allt. Som 6-åring hade vi lite strul med bytena till en början. Men när dom väl satt fortsatte hon att visa vilken stjärna hon var☺️🌟 Som 7-åring gick hon stadigt på mellan 67-69% i psg och debuterade intermediaire 1 på 67%
Jag valde att sälja henne, dels pga storleken 175 hög, väldigt lång i sin kropp och jag är 158. Också för att hennes galopp var lite för kort och skuttig, hon gjorde fina byten, serier och piruetter men galoppen däremellan var alledes för kort.
Hon har en stor plats i mitt hjärta ❤️
Coco
Resan med Coco har varit fantastisk men allt ifrån lätt. Bara av en händelse råkade pappa se honom i hagen när vi var och kollade på Chanel. Vi undrade vad det var för en häst, säljaren förklarade att det inte var nåt och att han hade alla möjliga fel som lösabenbitar shivering mm.
Men nåt sa oss den ska med hem, går det så går det annars så går det inte. Ett projekt fick följa med oss. Och det har minsann varit ett projekt!!!
Vi började med att ta bort dom lösa benbitarna och sen började inridningen på nytt. Han var en extremt känslig häst, när mitt högra ben kom över sadeln var det full galopp.
I ett år tränade vi uppsittning innan han var helt lugn. Vi började sakta ta oss ut på tävlingsbanan, även där känslig och rädd. Men med mkt miljöträning varje dag i flera månader blev det bättre och bättre. Allt från paraplyer till stolar, vattenmattor och alla möjliga saker på ridbanan, visst det var inte jätte kul att sitta på men han gav sig till slut och nu har han 100% förtroende för mig.
Efter perioden "känslig" kom perioden "dum" (om jag får kalla den så) Då protesterade han på alla sätt å vis samtidigt som han blev rädd för sig själv. Inte heller jätte roligt.
Iaf som 6-åring började han visa vilken stjärna han faktiskt är och kvalade in till Flyinge på 83%!
Den tävlingen kommer jag alltid att minnas. Han var totalt galen, sprang med mig med huvudet rakt upp helt ostyrbar. det fanns inga riktiga staket runt framridningen så han lyckades hoppa upp på sidan in igen på ridbanan och när jag väl fick stopp på honom ställde han sig rakt upp. Alla andra fick stå still å vänta till min pappa lyckats fånga honom. Han blev ledd tills det var vår tur att gå i på tävlingsbanan. Jag grät och ville åka hem, men tvinga mig själv att gå in iaf, väl inne så gick hann så bra och då grät jag ännu mer, när poängen kom grät jag ännu mer. En känslomässig knock out😀
På Championatet red vi ihop 82% och blev 3:a i ett tufft startfält, så lycklig. Vi blev även inbjudna att tävla i Globen i Champions Of The Winners och där blev vi 3:a och bästa 6-åring!!! Vilket år!!
Nu har vi haft lite kämpiga år, inte fått till den där känslan på banan, vi väntar på den fortfarande☺️
Den där känslan när allt känns lätt och allt flyter och jag kan rida.
Vi har iaf kvalat till Grand Prix och jag önskar så att vi en dag får njuta inne på banan i ett Grand Prix program.
Flyinge
Ärevarvet i Globen
Det här är Cocos "grej" huvudet rakt upp så han inte ser vart han springer.
