I förra inlägget skrev jag endast om tävlingsutvecklingen. Men det har hänt så mycket mer med hans kropp och psyke. När Coco kom till mig var han mager och ful, inte en enda muskel hade han på kroppen. Han var väldigt känslig och rädd för allt.

 

Det tog sin tid att få honom i bra hull och nu för första gången tycker jag att han är rund och fin i kroppen. Hans hals har alltid varit hans svaghet, han hade nästan som en svanhals, lång, smal och en grop efter manken, inte bra för en dressyrhäst. Men efter mycket arbete i låg form under en lång period blev halsen sakta bättre och bättre.

Nu har den blivit rund och maffig, tom börjar den likna en "dressyrhäst" hals.

 

Psyket då, ja det har gått upp och ner, man visste aldrig vart man hade honom. Den första tiden var han livrädd för det mesta, vi fick jobba mycket med förtroende och få honom lugn. När det blev bättre och han fick mer självförtroende blev han busig och kaxig samtidigt som han blev rädd för sig själv, ingen bra kombo :) ibland hade jag ingen kontroll alls på honom och inte han heller på sig själv.

 

Vi har jobbat väldigt mycket med miljöträning, haft ut olika saker runt om på ridbanan, ändrat varje dag för att det ska vara nåt "nytt" att titta på och nu reagerar han nästan ingenting, finns vissa saker  tittar han till på mer än andra men det går att hantera.

 

Jag tycker att dom sista veckorna har Coco blivit lugn i huvudet, det märktes i helgens tävlingar och skogsturen igår. Så lugn, harmonisk och avslappnad men även lyhörd. Det känns som vi kommit varandra nära och han har fått sånt förtroende för mig. Vi känner verkligen varann och är bästa vänner, underbar känsla!!!

 

Jag tror att han fortfarande kan busa till det när han känner för det men nu förhoppningsvis med lite mer kontroll :)

 

 

Fina Coco